Forsaströms historia

För den som färdas förbi Forsaström idag framträder inte samhället som något märkvärdigt. En ålderdomlig kvarn från 1700-talet., som nu är restaurerad, några gamla hus och den gamla herrgården med sitt säteri eller karolinertak är väl det som främst fångar ögat.

Ingen kan väl tro att det här en gång har funnits ett betydande järnbruk med Masugn, smedja, spiksmedja, gjuteri och manufaktursmedja (olika järnvaruartiklar).

Om man närmare studerar terrängen så finner man att Storån, eller Bråstorpströmmen, som den förr kallades, bildar inte mindre än fyra fall på sin färd från Getryggen till Båtsjön. Alla dessa fall har varit utbyggda för att tjäna industriella ändamål.

Vid det översta fallet, 6 – 7 meter högt och beläget ovanför Forsaströms nu nedlagda skola, låg hammarsmedjan.  Nu driver fallet en liten kraftstation som byggdes i början av nittonhundratalet.

Vid nästa fall, där vägen går till Forsaströms ladugård, (nu riven) låg spiksmedjan, gjuteriet och manufaktursmedjan.

Vid det tredje fallet låg och ligger fortfarande kvarnen. Vid det fjärde fallet, i närheten av det numera rivna tegelbruket, låg masugnen. Den fanns kvar ca 30 år efter att järnbruket lades ner och revs inte förrän i början av 1900- talet.

Stångjärnssmidet upphörde omkring 1870- 1880 talet när övriga stångjärnshammare börjat stanna och storhammarens karaktäristiska dunk tystnade efter att i flera århundraden ha hört till sommarmusiken i bygderna i mellansverige.

Manufaktursmidet fortsatte till 1902, då kraftstationen var färdig och tog allt vatten. Det var inte bara stångjärn som kom att ge glans åt brukets historia. Bland produkter som vandrat ut från Forsaström märks järnhällar till öppna spisar, ugnsluckor, vedspisar och liknande produkter av gjutjärn. Kastvannor tillverkades också och dessa fanns på bondgårdarna långt in på 1900-talet.

Forsaströms bruk fick även konkurrens av Åtvidabergs kopparverk om träkolstäkten i och med att  Gustaf III beslutade  konstituera  Åtvidaberg som bergslag, att jämställas med andra bergslager i landet.  Åtvidaberg fick därmed rätt att utnyttja Forsaströms bruks koltäcktsområde. Detta medförde att  Bergskollegiet favoriserade  Åtvidabergs kopparverk på Forsaströms bekostnad. Kopparverket tog nu kol även från Gärdserums socken, kol som Forsaströms bruk behövde till hyttan och hammarsmedjan.

I Forsaström fanns också ett tegelbruk som bevisligen fanns redan 1845 och drevs från början av  Baroniet. Tegelbruket lades ner 1965. Kvar finns bara ”presshuset” där tegelstenar, tegelpannor och täckdikningsrör formades.

I Arkiv